Är jag släkt med henne?
Idag när jag satt på jobbet (dvs satt och gäspade och drack kaffe) fick jag ett samtal från syrran:
- Hej! Kan du göra oss en jättetjänst?
- Öh, ja det kan jag väl göra!
(snäll kille som man är ställer man upp i vått och torrt)
- Kan du gå till tågstation och hämta våra väskor på ett tåg som kommer in snart?
De var på väg att åka hemifrån Östersund till Gotland för att där fira midsommar. När deras tåg kom till Gävle blev de sugna på glass eller nåt så de gick ut, varpå tåget började rulla! De hade tydligen sett fel på en monitor och trodde att det skulle stå i ca 20 minuter. Men icke!
Så jag får veta de har för grejer, sätter mig på cykeln och sticker till tågstation. Väl där hör jag med informationen som berättar att tåget bara kommer att stå några minuter i Uppsala också. Bestämmer mig för att prata med konduktören i n n a n jag går på tåget, annars hade det väl slutat med att jag själv hade hamnat i Stockholm med deras väskor.
När jag pratat med tågmästaren springer jag in till platsen som Johanna påstår att de suttit vid. Där, mittemot, sitter två tjejer som kollar lite snett när jag börjar plocka.
- Jag ska bara ta deras grejer, de står kvar i Gävle.
- Jaha! Jag sa ju att de hade varit borta oväntat länge...
En schysst kille hjälpte mig med en av väskorna (eftersom båda väskorna var tyngre än den jag hade när jag var ute och reste i sex månader...), medan jag hafsade ihop de saker som stod på listan och fick med mig den andra väskan.
Jag lyckades i alla fall få med mig allt tror jag. Sedan fick jag vänta i ca 15 minuter då nästa tåg anlände och syrran med pojkvän kom springandes för att plocka upp grejerna.
Vad har vi då lärt oss idag?
Ät aldrig glass i Gävle!
1 kommentar
-
1 Det är så s k ö n t att fröken lisspers lyckats med denna bedrift. Detta ska jag leva på länge. SNygg insats av lillebror förresten. Vad sa du till chefen när du slängde dig på cykeln? 2007-06-28 14:38