Ett dygn i Lungsjöåns ljumma vatten

Klockan 23.53 satte vi oss på en stubbe och väntade bredvid Lungsjöåns porlande vatten. Vi hade hunnit ställa husvagnen tillrätta och äta en grillmiddag innan det var dags att dra på vadarbyxorna och göra sig redo. Vi satte oss för att vi inte förrän 00.00 hade tillåtelse att doppa flugan i vattnet. Klockan 23.55 vakade en fisk på andra sidan ån. Och en gång till ett par minuter senare. Jag tog mitt spö och letade upp ett hål bland träden där man kunde få till ett bakkast, knöt på en Superpuppa och ställde mig i ready position. Klockan 00.08 satt fisken på kroken.

Nu var det dock så att fisken inte ämnade sitta kvar mer än ca 3 sekunder - men där kan man snacka om rivstart på fiskeresan! Farsan hade hyrt Lungsjöån och gav mig, Johanna och Morgan i julklapp att få följa med och fiska. En sån superklapp det kom att bli!

Fisket gällde under ett dygn så det var till att passa på och utnyttja tiden så gott det gick (vilket förklarar vår iver att sätta igång redan klockan tolv). Vi var sju personer: Jag, morsan, farsan, syrran, Morgan, Lennart (en kusins man) och Erik, granne i Östersund.

Lungsjöån ligger vid Bjursås i Dalarna, mitt emellan Falun och Rättvik. Så här beskrivs den av http://www.flyfisher.nu/:

Lungsjöån är en mindre lugnflytande å som rinner genom fantastiska miljöer där du hittar dina drömsträckor delvis i naturreservatet Granåsen. Du finner ett gott bestånd av fin öring samt vacker regnbåge som står och vakar i denna magiska å.

Här gällde endast flugfiske och eftersom det var det enda vi var intresserade av så passade det perfekt. Både morsan och Johanna har i praktiken blivit påtvingade utrustning av farsan, så de kom inte heller undan utan fick sina timmar ståendes i vadarbyxor, fiskehatt och med svängande armar.

Vid tolvtiden på dagen tog de dock några timmars break för att åka på shoppingcenter helt plötsligt! Nåja, övergången måste kanske göras stegvis...

Vi män fiskade på och upplevde en mycket spännande och speciell fiskedag! Ån var så liten att man ofta kunde se fisken med blotta ögat. Föreställ dig att du är på kalas och känner sockersuget börjar ta överhanden. Du går till fiskedammen, men istället för ett lakan hänger där genomskinlig plast som gör att du ser precis om du får den efterlängtade godispåsen eller om det blir en nitlott. Så kändes det när man stod och fiskade på en fisk som man såg framför sig (där sockersuget kan liknas med suget efter en drillningsfight). Det gick att testa vilka flugor som verkade intressanta och vilka som avfärdades som skräp. Vid ett tillfälle stod jag länge och kastade på samma regnbåge, provade fluga efter fluga. Till slut knöt jag på en som gjorde att fisken reagerade och tittade lite extra när den flöt förbi och jag kände att nu hade jag nog hittat rätt. Jag kastade ett par kast som inte riktigt träffade där de skulle, men till slut fick jag flugan att praktiskt taget flyta förbi fiskens mun och då kunde den inte låta bli. Pang!

Första fisken jag fick "på riktigt", dvs så att jag fick kroka loss flugan själv, var en riktig fullträff. Vi hade precis tagit bilen och åkt uppströms till ett nytt ställe och jag, farsan, Morgan och Lennart stod och beundrade strömmen när plötsligt en fisk vakade en bit bort. Jag fick tillåtelse att göra ett försök och gick uppströms för att få bättre vinkel. Väl utsmugen(?) till åkanten matade jag ut lina och kastade ett underhandskast för att undvika träden bakom. Flugan letade sig närmare och närmare min publik och när den var rakt framför dem small det till. Jag lurade jäkeln på första kastet! Det var en fin regnbåge på lite över ett kilo och årets första fisk. Men viktigast var att flugfiskeproffsen jag hade med mig kunde se händelseförloppet från allra första parkett.

På det hela taget var det en bra fisketur. Något som inte var helt perfekt var att det var snårigt och mycket träd vid åkanten och man hade problem att hitta ställen där det gick att kasta. Många gånger gjorde man tappra försök som slutade med att flugan satt i någon gren högt upp. Som tur är har jag flugbindningsutrustningen här i Uppsala, för efter helgen behöver askarna verkligen fyllas på.

Det här var en väldigt annorlunda och en av de bästa julklapparna jag fått någonsin. Tack för det, far! Fler bilder finns i mitt fotogalleri och återigen, har du inte fått något lösenord är det bara att höra av dig.

Foto och copyright på dessa: Jan Lisspers och Anders Lisspers