Ont i hela kroppen!

Nu har vi varit i Tofino i två hela dagar och har hunnit med att surfa ca åtta timmar totalt! Vi började med att ta oss en tretimmars lektion i surfsportens grunder under fredagen medan det under lördagen blev till att hyra utrustning i sex timmar och bege sig ut på eget äventyr.

Under den senaste veckan har vi hunnit turista några av alla turistattraktioner i Vancouver och dess omnejd. Men vi har också hunnit med att strandsteka.

Två schtekare

Efter en vecka helt mol alena har jag nu fått lite resesällskap igen. Mats Crona, Adam Alverbäck och Fredrik Johansson. Tre Uppsalastudenter, tre teknologer. Kort och gott tre gedigna grabbar. De landade i torsdags eftermiddag lokal tid och checkade in på samma hostel som jag. De lyckades till och med hamna i rummet bredvid mitt, vilket känns lite slumpartat då hostelet består av fyra våningar med ca 25 rum på varje våning.

Som synes har en liten ändring skett på utseendet här. Jag var irriterad på att själva blogginläggen inte låg centrerade. Jag har dock inte bestämt mig än om det här blev bättre eller sämre. Får nog sova på saken.

Om någon har nån åsikt om denna ändring är det bara att kommentera på.

Har nu bott i Vancouver, min blivande hemstad, i fyra nätter. Tanken var ju att åka till Tofino direkt, men det visade sig att fler tänkt den tanken och alla hostel vara uppbokade. Nu tänker du säkert att jag är slarvig som inte bokade innan, men jag gjorde faktiskt så med flit. Jag ville känna backbackerkänslan, känslan att kunna ta dagarna som de kommer. Och det har jag gjort nu!

Jag har hunnit bo på två olika hostel, ett som ligger mitt i smeten av Downtown, ett som ligger en bit utanför centrum men ca 200 m från stranden och 50 meter från en park. Under de här dagarna har jag hunnit få mig några enstaka intryck av staden och levernet, vilket jag nu tänkte dela med mig av.

För ett par dagar sedan klev vi upp kl 4 på morgonen för att ta Mikes Hummer med båten på släp upp till Kanada och Fraser river. Vi var i vattnet runt kl 8 och satte av mot Mikes favoritplats i älven.

Så har mitt livs största och längsta äventyr haft sin början. Jag börjar i USA för att hälsa på Sjöström och hans moster Solweig. Här har jag nu varit i drygt en vecka och det börjar dra ihop sig för att fortsätta vidare.

Kanada är i regel ganska släpphänta vad gäller visum. Som turist får man vara där i sex månader utan visum och ska man studera så är det först om man ska plugga i mer än ett halvår som man behöver ett s.k. Study Permit. Ändå kan man som jag lyckas strula till det och få lite armsvett över denna företeelse.

Nu börjar det närma sig. Det mesta på "todo"-listan inför utbytesåret är förkryssat och resan är inplanerad och bokad. Den här veckan börjar nästa stora puck: utflyttning ur lägenheten.

Plötsligt har nån slags resfeber gripit tag i mig. Kan tyckas en smula onödigt, än har ju bara juli börjat. Jag har precis läst ut en väldigt gripande självbiografi om en kille som söker lyckan som fotbollsproffs men som slutar med ett självmordsförsök.