Always remember the Swedespots

Always remember the Swedespots

By: Stefan Bengtlars

Idag har ett nytt kapitel idrottshistoria skrivits.

Jag pratar då såklart om the Swedespots otroliga bedrifter i UBC:s dodgeballserie och för att förstå hur det hela har gått till går kan du försöka hitta känslan du fick första gången du såg klassiker såsom Mighty Ducks och Remember the Titans.

Det hela började väldigt försiktigt i september 2009, då nyinflugna utbytesstudenter började höra rykten om att det fanns en dodgeballserie på Vancouvers campus. I laget som sakta formades fanns det många olika personligheter men med ett besök i Seattle började laget finna en klar gemenskap och i en American Apparel butik kunde lagfärgerna vitt och blått till slut bestämmas efter mycket gnabb. Dessutom fick varje person friheten att välja sin egen färg på både svettband och pannband som en liten nationalitetsbeteckning. Spelarnas inställning till deltagandet diskuterades även men till en början var inga direkta mål uppsatta. Målet var att lära sig spela dodgeball och ha roligt då knappt någon i laget hade tidigare spelat denna sport som för den oerfarna mest kan liknas vid spökboll som spelades under yngre år på gymnastiken i lågstadiet.

Efter teambuildingen i Seattle var Swedespots tillbaka i Vancouver och där inleddes säsongen med en vinst och en förlust. Därefter började laget sakta växa samma och lära sig spelet, men det började även ställas högre krav för vart detta skulle sluta. Det går nästan att påstå att the Swedespots gick från klarhet till klarhet och när alla matcher i grundomgången var klara låg the Swedespots trea, men med samma poäng som tvåan och siktet var inställt på final.

Sen var det då dags för slutspel och väldigt nervösa inleddes kvartsfinalen halv nio, den 24 november 2009. The Swedespots hade dock en liten kaxig inställning i kvarten och det visade sig vara riktigt då motståndet snabbt pulveriserades och Swedespots segrade med 3-0. Därefter blev det en rafflande semifinal där motståndarlaget bjöd på hårt motstånd och där det även fanns många känslor inblandade i matchen då det tidigare mötet i gruppspelet hade slutat i favör till motståndarlaget med 3-2. Denna gång var inte motståndarlaget övermäktigt utan Swedespots segrade med 3-2 efter en hård fight och ett flertal heroiska insatser.

I finalen var motståndet på pappret ett kärt återseende, då det senaste mötet hade slutat med en vinst på 3-0. Snart visade det sig att motståndarna denna gång inte gick av för hackor utan Swedespots hamnade efter ett tag i underläge. Tyvärr var inte fru Fortuna på Swedespots sida i de avgörande ögonblicken och när slutsignalen ljöd var nederlaget var ett faktum. Men likt VM 94 krönikans intro med Karin Boyes dikt som inleds med; ”den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd…” så var det en fantastisk resa som the Swedespots gjorde från inledning till final och det borde utan större problem gå att skriva ett filmmanus i stil med ”Always remember the Swedespots”.

Kungörande: The Swedespots meddelar härmed att de tar väldigt hårt på förlusten i slutspelet men siktar på att komma tillbaka till nästa säsong. Resten av denna säsong byts den hårda träningen i gympahallen ut mot avkopplande skidåkning i Whistler.