Pavlovs pissoarer
Min gode vän Salle hade för längesen en utläggning om sambandet mellan avståndet till hemmet och kissnödigheten. Han pratade om hur nödigheten var omvänt, linjärt proportionerlig mot avståndet - kort och gott: Det blir mer stressigt ju närmare hemmet man kommer.
Vi lyssnade väl halvhjärtat (så som det ofta blir när han sätter igång) men jag har insett att det ligger nåt i det han sa. Den senaste tiden har jag spunnit vidare på det här och kommit fram till en vidareutveckling. Jag har märkt att funktionen (som hädanefter går under namnet Salle's equation) byter skepnad när man når ytterdörren. Då blir det helt plötsligt en exponentiell ökning av pissnödigheten, gärna just i det ögonblick man börjar bråka med nycklarna. Det hela illustreras i grafen nedan:
Så vad beror detta fenomen på? Skulle det finnas någon professor i psykologi som läste den här bloggen kanske han kunde ge oss ett svar på denna gåta. Som lekman kan jag bara gissa att ens psyke ställer in sig på att snart vara hemma i tryggheten och då slappnar av knipmusklerna och skyndar på nödigheten, någon slags toalettbetingning.
Fotnot: Salle kommer nog i sinom tid ha lika lång ekvationslista som allas vår favoritmatematiker Euler.
1 kommentar
-
1 Personligen har jag observerat en extrem ökning just i ögonblicket hissdörren stängs bakom en, när man vet att det inte finns någon återvändo till en buske eller dylikt. 2010-08-24 01:05
samekrille