Mycket väg, lite pist

OK, first things first. När jag senast glänste med mina franskakunskaper var nästa stopp Revelstoke. Inpackade i husbilen som Johanna och Morgan hyrt for vi nordösterut för att åtta timmar senare landa i hålan som var vårt mål.

Vrooooom

I Revelstoke stannade vi två nätter, med en skiddag emellan. Revelstoke är en ung skidort som alldeles nyligen fick sina första liftar, tidigare var det bara backcountry som gällde. Fyra liftar och 52 nedfarter kunde man stoltsera med (där de flesta "nedfarterna" var opreparerade/offpiståkning). Jag tror att det är ett riktigt fint ställe om det väl har kommit lite pudersnö. Det fanns många ställen att hajka till för att hitta sig några sköna svängar. Tyvärr hade det, när vi var där, inte snöat på tre veckor och solen hade legat på, så vi fick oss inte alls några epic runs. Vi gjorde ett försök att gå en bit för att få lite lössnö, men utan större lycka.

Så, med lite besvikelse lämnade vi Revelstoke dagen efter för att fortsätta längre österut. Vi stannade till på nästa skidby, Golden med berget Kicking Horse, men fortsatte efter en lunch på en kinarestaurant. Istället styrde vi vår kos till Lake Lousie.

I Lake Louise var det kallt. Tyvärr var inte vädergudarna med oss här heller och man hade problem med snötäcket. Men en skiddag fick det bli även här innan jag kom på att jag visst går på universitetet också och tog en 14-timmars Greyhound(*host host*)-buss tillbaka till Vancouver. Johanna & Morgan fortsatte ännu längre österut, men det tror jag säkert att Hippocampus kan berätta mer om.

Vad jag tyckte om resan? Visst, jag hade hoppats mer på skidåkningen, speciellt Revelstoke som man hade hört mycket om. Men vädret är det svårt att göra något åt och det var hur som helst kul att få komma runt litegrann i Kanada (tack Syster&Svågerjävel för det!). Hell, jag fick ju till och med både komma till en ny provins (Alberta) och möjlighet att åka buss över en hel tidzon…!

Fler Bilder från ski&roadtrip:en finnes, inte helt oväntat, på Picasa. Lägg extra märke till när Johanna i högsta "Bästa svängen, Hökarängen!"-manér tar sig ner i ett puderåk på baksidan av Whistler Peak. Se filmklippet som ligger sist i albumet.

PS. Lite kuriosa:
Vi tar en lunchpaus på backrestaurangen i Revelstoke och jag ser en kille som är skrämmande lik Rikard Wrangel från Österund. "Kul grej" tänker jag och sätter mig vid bordet. Sen kommer Johanna och sätter sig och säger "Jag hörde några grabbar prata svenska där borta". Det visar sig att det verkligen var Rikard! Är int' världen liten så säg!