XXI Olympic Winter Games,
Vancouver 2010

Skrivet: 2010-03-22 10:12 (i tidszon GMT-8)

De kom, de sågs, de lämnade en stor tomhet efter sig. Det var dem vi hade väntat på i ett helt år, ända sedan den där dagen i februari 2009. Dagen då vi fick reda på att vi skulle befinna oss på plats när flamman tändes.

De Olympiska vinterspelen i Vancouver 2010.

Alla studenter på UBC hade två veckors förlängt reading break för att det var OS i stan. Många Vancouverites tog "chansen"(?) att resa utomlands eller någon annanstans i Kanada. Vad är för fel på folk? Själv hade man ju kommit till Vancouver till stor del på grund av detta. Och nu var man här! Man bodde i den stad där ett vinter-OS utspelade sig! Hur stort är inte det?

Norden, Sigge och Mija ärade mig med ett tiodagars besök, OS:et till ära! Mycket kul att få se dem igen, speciellt eftersom Nicklas och Sigge tänker hålla sig i Australien i ett år framöver. När Johanna och Morgan kom åter till stan var vi plötsligt sex personer som skulle bo hos mig, men det fanns ju såklart stjärterum och vi fick alla en plats att sova.

GUUUULD!

Vi var och såg när Björn Ferry tog sitt guld i jaktstarten! Gud i London vilken glädjeyra! När det var som mest spännande, och vi skrek som mest, hade jag så hög puls så jag nästan mådde illa.

Totalt blev det fyra event som sågs live. Förutom guldruschen även ett skidskyttelopp som gick lite sådär: damernas stafett. Något som gick bättre var de båda Tre kronor-matcherna som vi var och skrek på: Sverige-Tyskland och Sverige-Finland! Synd bara att vi klappade igenom sedan mot Slovakien.

När vi inte såg på sport live så såg vi på sport på TV. Håkon har en platt-TV och en skön soffa. Den soffan blev väl insutten kan man lätt säga. När Håkon åkte till Whistler i en vecka tog vi hans nyckel och fortsatte hänga där dagarna i ända.

Till slut kom ändå den där måndagen. Den tomma måndag när allt var över. Då blev det tvåfrontsångest - ångest för att det var slut, vad skulle man nu göra om dagarna? Sen kom även pluggångesten. Namnet "reading break" hade tagits lite för ordagrant och med två midtermprov på måndags- och tisdagskvällen var det bara att sätta sig och råstudera.

Men det var ju så värt det. Två veckor av glädje, sorg, skrik och gråt. Sverigetröjan var på konstant i fjorton dagars tid. Det är så många minnen man kommer ha kvar från denna tid. Undrar om man nånsin kommer att vara på en vinter-OS igen?